Ja, så var vi här igen.. Andra fredag den 13:onde år 2009.
Förra månaden var det fredag den 13:onde och då hade jag och älsklingen tur att vinna 2 stycken biljetter till Melodifestivalen i Malmö.. Det var jättekul.

Vi började helgen med att ta det lugnt hemma på fredagen, åkte in till stan och sen köpte vi ett par hörlurar, peltor kid, som var jättesmå, jättesöta och slimegröna till Axel :)
Väl på Löragen packade vi in allt vårt bråte i bilen och begav oss till storstaden Malmö.
Vi checkade in på vårt hotell, som bara låg knappa 10 minuter från malmö arena och sen gjorde vi oss iordning för kvällens event.
Vi gick ner på hotellets restaurang och åt mat.. Vi beställde chiliconcarne med bröd, men fick inget bröd .. vi fick ris istället   !? Aja, gott var det iaf.
Sen tog vi bilen och begav oss mot Arenan och melodifestivalen..
Vilket känsla det var..  supermycket folk, massvis med event och montrar och alla fjärilar i magen gjorde det hela till en ascool upplevelse.
Axel var ursöt i sina coola hörselskydd och jag och Andreas pulade in våra öronproppar.
Drygt en timme in i showen somnade Axel och mamam och pappa fortsatte att glo vidare.
Vi upptäckte att halva publiken var mer facinerade av Axel än av allt annat runtomkring.. Är nog övertygad om att Axel är den yngsta deltagaren, 3 månader, som någonsin varit på en direktsänd Melodifestival :)
En underbar och häftig upplevelse, men det var även jätteskönt att komma därifrån.



Här testar vi hörselskydden innan vi går in till den höga musiken




Här är sover Axel så fint med alla artister och ljud i bakgrunden ;)
Enda gången har ville dansa var till Thorleifs .. hihi


På söndagen åkte vi till ett shoppingceter där vi shoppade lite kläder till Axel o Andreas.. Jag själv väntar nog tills sommaren med nya kläder.. vill bli av med sladderpacket först ;)

Hur som haver så var det en underbar helg med minnen man nog aldrig glömmer :)




Och sen idag, Fredag den 13:onde Mars 2009.. skulle vi ha tur än en gång..
ja, vi kopplade på Axel i bärselen och jag kånkade med honom på magen hela vägen till ica. Det gick jättebra.
Där köpte vi lite snask och hyrde 3 filmer som vi tänkte vi skulle kika på ikväll.
Sen, för att testa lyckan och se om vi skulle ha tur ännu en fredag den 13onde, så köpte vi en trisslott,
Självklart så vann vi på den med :)
25 kronor är ju ingen förmögenhet, men det gav oss en ny lott, som vi dock förlorade på.



Se så bra man kan ha det ibland.. :)



Är superglad förresten, för min underbara Ängel Carro, fick den lägenhet som dom sökte och kommer den 1a Juni att flytta mycket närmare.. jippiee :)

Nu ska vi iaf njuta det sista av "oturs" dagen och glo på film..
Tjingeling !!

Ja.. idag har jag varit så trött och sliten. Kanske börjar jag bi sjuk ? Hoppas inte..
Axel har också varit lite off idag.. i vanliga fall brukar han sova 1,5 imma när han vilar, men idag har det varit småvilor på drygt 20 minuter.. inget skönhetssömn direkt.
Nu ligger han iaf för natten och jag hoppas att han kommer sova supersött som han brukar. Hans snoriga näsa börjar bli bättre.. så skönt :)

Ja, vår lilla prins är så duktig. Vi brukar lägga honom vid 21 på kvällen och sen brukar han sova ända till morgonen i sin egen säng.. så duktig.
Vår BM sa att det inte får gå föör många timmar utan att han äter, så jag har börjat att flytta över honom till vår säng vid 6 tiden på morgonen när Andreas åker til jobbet. Då ammar jag honom lite sen somnar vi om båda två. Sen brukar vi sova till nånstans mellan 8-10 beroende på vad vi ska göra under dagen och hur trötta vi är ;)

Nu har han börjat att göra sin söta min, den som jag älskar så mycket.. han lixom skjuter ut underläppen och lägger dn lite över överläppen och sen ser han så där grubblig ut. hihi.. har föröskta att ta bilder men inte lyckats så värst bra !
Sen har han ju en sån mirakulöst lång tunga.. Han får passa sig så han inte gör som mamma gjorde, bet av den när hon var 4 år.. inte så roligt. Jag läspar lite grann fortfarande, men det är inget jag nämner för folk speciellt ofta, för dom flesta brukar inte märka det ;) hee hee

(För er som nu läser det, är det tystnadsplikt som gäller) 



Ikväll var Axel´s farmor och farfar här och pratade lite om dopet.
Jaa, det börjar att närma sig nu.. ska bli så mysigt och kul att får träffa alla nära och kära igen :)
Vi har bjudit in de närmsta, både släkt och vänner och planeringen är i full gång.
Jag tänkte att vi skulle ha en bok, där folk får skriva sin lyckoönskning i livet till Axel och så kommer vi att ta kort på gästerna och sätta in kortet vid respektive hälsning :)
Har bestmt oss för att ha barndopet i ljusblått tema. Vi var på jakt efter en ljusblå pappaersduk att ha på borden, men hittade ingen så det blev en vit. Nu har jag fått höra i efterhand att dom finns på maxi, så vi får väl se om vi ska köpa dom :)
Farmor och farfar ville gärna hjälpa till genom att betala för tårtorna.. så vi ska väl åka nåndag till bageriet och kolla ut nån fin. Vill ha en ljusblå marsipantårta med någon fin dekoration och självklart text med :)
Så myckt man vill ha med.. tankarna är fulla av ideér.

Vi har skickat en inbudan till våra mor och farföräldrar också om jag hoppas verligen att alla kommer.
Andreas farmor Doris har redan tackat ja och det tycker jag är jätteroligigt. Hon är ändå 82 år och ska åka ända från dalarna ner till Småland. Då ska vi passa på att ta generationskort. Ska även passa på att ta ett kort där både mina och Andreas föräldrar deltar plus våra föräldrars föräldrar :)

Lägger upp en fin bild på Axel, jag, min pappa och min farmor, som vi tog för några veckor sen när vi var hos farmor och hälsade på :)

♥ Axel, mamma Sandra, Morfar Ulf och Gammelfarmor Dagny ♥

 ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~   ~

Ne, nu är klockan snart 12 och snart börjar medium på tv4.. bara älskar den serien.
Jag tittar på den nästan varje kväll/natt och är som besatt.. verkligen beroendeframkallande.

Natti natti för mig !!

Jaa, tiden går så otroligt fort.. Om 5 dagar blir Axel hela 4 månader.. stora killen :)
Han är så underbar och söt.. Är så glad att jag fick en sån underbar liten son.
Att få vara med när han utvecklas och upptäcker nya saker är så roligt.. Nu har han börjat att intresseras sig för sin måne, som hänger ovanför skötbordet.. Han pratar med den och griper tag i den.
Han älskar sina händer... dom ska in i munnen hela tiden och gnuggas emot tandköttet.
Han älskar att få hoppa och när man "skakar" honom åt sidan, då skrattar han högt .. såå söt :)

Igår var vi på babymassage och Axel blev knådad. Han låg för det mesta och snackade och ville hellre kika runt på alla dom andra bebisarna än att bli masserad. Efteråt gick vi hem till Heléne och käkda Pizza som blev över från dopet i Lördags.
Så fick vi höra söta Emma säga "Mamma" en gång til.. så guligt.
Undrar vad Axel´s första ord ska bli..
Efteråt var vi på bvc, då vägde han hela 6,5 kg och var 62 cm lång..
 
Efteråt låg vi hemma hela kvällen och myste.. Kändes som en riktigt regning Söndag, trots att det var en helt vanlig Tisdag !!



Mammas underbara solstråle : )

Ja, i Lördags var vi på barndop i Tolgs kyrka.
Söta lilla Sebastian, Axel´s kompis, skulle döpas. Han var så fin i sin vita klänning med ljusblått sidenband (kan tillägga att det är exakt likadan klänning som Axel har).
Han var jätteduktig när dom stod där framme.. men sen blev han lite för varm i sina strumpbyxor och blev jätteledsen. Plutten. Men det hela var väldigt fint och rörande :)

Efteråt blev det fika i församlingshemmet. Vi satt tillsammans emd Carro, Kristoffer och söta lilla Emma, som vi samåkte dit med. Vi hade slagit ihop våra snillrika famljer och köpt doppresenterna tillsammans. Jag hade gjort ett jättefint "dopkort" till Sebastian hör hemma på datorn, med bild på honom och en liten dikt om "En liten prins" och Carro skrev ut den hemma hos sig.
I doppresent  gav vi honom "Mina första bestick" i silver och den vita Barnkammarboken. :)


Efter fikat far vi hem och bytte kläder och gjorde oss iordning för att se avsluta kvällen hemma hos Heléne och Sibbe med en "supafest" som heléne så fint uttryckte det själv ;)
Vi hade superkul.. självklart var jag nykter, men Andeas drack ett par bira.
Carro blev också lite på lurven sådär och jag fick veta hur mycket hon älskade mig och fick t o m ett par pussar på munnen ;) hiihii
Axel var så duktig och sov hela kvällen. han somnade när Andreas gick med honom i barnvagnen dit och sen sov han hela natten trots bök och stök.
Vid 2 tiden packade vi ihop oss och jag körde hem Carro, Offe och lilla Emma och Andreas knatade hemåt med barnvagnen.
En helt lyckad dag och kväll som vi gärna upplever igen :)

Tack Carro och Heléne för att ni finns.. Ni är mina superduper Änglar !! : )

På torsdag morgon hade jag fruktansvärt ont i hela magen, så ont att det slutade med en alvedon och ner i sängen igen.
Sov ett par timmar och vaknade upp någorlunda piggare.
Dagen löpte på och jag gjorde som vanligt, i princip ingenting :)
Andreas kom hem ifrån jobbet och jag berättade att "lillen" i magen inte hade rört på sig så mycket.
Timmarna gick och det blev kväll, fortfarande inga rörelser ifrån den lille. Började bli lite smått orolig.
Drack en massa kallt vatten och bökade med magen. Gick och lade mig i badet och hoppades på att den värsta smärtan skulle lägga sig.
Kvällen gick och kände fortfarande inte av bebisen i magen.
Andreas sa till mig att ringa in till förlossningen och prata med dom, vilket jag gjorde.
Vi fick komma in till förlossningen för att göra ett ctg och se så allt var som det skulle.
Vi åkte in vid 1 tiden på natten.
Under ctg visade det sig att bebisen inte mådde bra i magen. Han var väldigt slö och rörde inte på sig speciellt mycket. Hans hjärtljud sjönk ner till drygt 50 ett flertal gånger. Efter att ha legat i ctg nån timma, ville läkaren göra ett Ul för att se vad som var fel.
Hon kollade flödet ifrån navelsträngen, som var bra och hon kollade även fostervattnet som också var bra.
Ingen navelsträng som låg runt halsen, men trots detta så var bebisen inte så aktiv som dom ville att den skulle vara,
Jag passade även på att fråga om "snoppen" var kvar, vilket hon visade att den var :)
Efter en halvtimmas undersökningar med UL, fick vi veta att vi skulle bli kvar.
Vi fick ett rum inne på BB där vi fick ligga i ctg mesta tiden.
På fredag morgon när rondpersonalen kom var dom fortfarande oroliga över de dåliga hjärtljuden och skulle återkomma med mer information när dom hade pratat igenom det här och kommit fram till ett beslut om hur dom skulle göra.
Men när dom sa att dom inte visste vad som var fel och inte kunde göra något för bebisen i magen, utan var tvungna att få ut honom för att kunna hjälpa honom så knöt det sig i magen. Vad var det som var fel ? Varför mådde han inte bra därinne ?

Mitt på dagen fick vi permission. Jaa, vi fick lämna sjuhusområdet, men bara 3 timmar.
Vi åkte iväg till affären och kollade lite bebisgrejer och så han vi med en fika nere på stan med bebisens famor, farfar och farbröder. Andreas njöt av sin kffe och bulle och jag satt där, supersugen, men fick fortfarande inte äta.
Tiden rann iväg och det var dags att återvända till sjukhuset.

Framåt fredag kvällen fick vi besked om att dom skulle sätta igång oss och att vi senast på måndag skulle ha våran bebis hos oss. Vilken chock det blev. Det var ju nästan 1 månad kvar och var vi verkligen beredda på det redan nu ?
Vi hade inte hunnit göra iordning allt hemma, så tankarna flög runt i huvudet..

Men glädjen över att veta att snart är han här, att snart håller vi vår underbara lilla bebis i våra armar,  blev glädjen så stor att man nästan glömde bort allt det dåliga. Längtan efter honom bara växte.
Ville ha honom ute nu !

Vi fick ligga kvar i ctg och jag fick fortfarande inte äta något så dom kom in med dropp.
 Nu var jag hungrig som en gris, som bara en gravid kvinna kan vara ;)
På Lördag morron kom dom in och berättade att jag snart skulle bli igångsatt. Men då bebisen mådde sämre under mina sammandragningar var dom osäkra på hur han skulle klara förlossningen.
Jag fick komma in på förlossninge där dom skulle göra ett "stress-test". Jag fick ett dropp som skulle sätta igång "falska" värkar för att se hur bebisen skulle klara det. Meningen var att jag skulle ligga i 1 timma, men redan efter 10 minuter fick dom avbryta. Den lille i magen tyckte inte om det här och hans hjärljud damp än en gång ner för lågt.

Vi fick komma tillbaka till vårat rum och väl därinne fick jag en lite dos "gel" som skulle hjälpa till att "öppna" mig.
För att vara på den säkra sidan och inte förvärra det för bebisen, gav dom en liten dos.
Dagen gick och jag fick fortfarande inte äta något. Kände mig jätteslö och hängig.
Andreas var med mig på BB hela tiden, förutom när han åkte hem för att duscha, äta lite och packa en väska med rena kläder. Nu var det ju ett faktum, vi skulle få våran bebis senast på måndag !

Jag var så glad över att ha min underbara pojkvän, pappan till vår son, vid min sida hela tiden.
Han höll mig lugn, kontrollerade ctg kurvorna konstant och fick mig att känna mig trygg.

Så var Lördagen över.. Skönt. Det hade varit mycket att smälta och ta in.

Söndag morgon.. helt slut. Vrålhungrig.
Dom kom in vid 8 snåret och vi fick återigen ligga i ctg.
Timmarna rann iväg och efter lunch kom dom in och satte en "ballong".
Dom för in en katetersland som dom fyller med vätska. Sen drar dom i den en gång i timman för att "lura" krppen att det är bebisens huvud som är på väg ut.
Efter många jobbiga timmar var det färdigt.
Dom kom in och kontrollerade så att jag hade börjat öppna mig, vilket jag hade.

Så vid klockan 18 bar det av till förlossningen. En massa slangar och infarter kopplades och självklart ctg.
Smärtan tilltog allt mer och jag tyckte det var jättejobbigt. Vi hade varit där så många dagar nu att det hela kändes jobbigt och drygt.
Jag fick den första dosen smärtstilland.. en spruta petedin. Tyckte inte det hjälpte mig något, så jag tog till syrgasen.
Barnmorskan vi hade tyckte inte jag använde syrgasen på rätt sätt, så hon höll den fast vid mitt ansikte, vilket ledde till att jag sög in så pass mycket att jag blev alldeles yr. Andreas "försavnn" mer och mer och jag kände mig som om jag precis hävt i mig en flaska whiskey.
Jag slängde iväg syrgasmasken och försökte med andning istället. Andreas satt brevid mig och höll mig i handen och föröskte få mig att andas in och ut, vilket inte var det lättaste. jag tyckte det var skönare att hålla andan, knäppt.
Jag fick världens utskällning och dom skrek åt mig att inte hålla andan, att det bara blev värre.
Alla som har födit barn, eller iaf dom flesta, vet att man kans´ke inte tänker på det smartaste sättet under en förlossning.
Jag hade en sån smäta över hela ryggen.. Det gjorde så ont att jag trodde den skulle gå av.
Varje gång dom smekte mig över ryggen, kändes det som dom höll en vikt på 2 ton.
Vid klockan 21 var det dags för skiftbyte. Då hade jag så fruktansvärt ont att jag stod på golvet och låg över sängen med överkroppen.
Men huvudet nerborrat i sängen låg jag tills läkaren kom in och skulle kontrollera hur mycket jag hade öppnat mig.
Jag fick lägga mig i sängen igen och skrek av smärta, hemska smärta.
In kom en narkosläkare som skulle sätta EDA-bedövning.Vilken befrielse !
Jag var helt bedövad från midjan och neråt, helt slut i huvudet och låg återigen med huvudet nerrborrad i sängen och med benen ståendes på golvet.
Värkarna kändes, men var inte alls lika svåra och jobbiga som innan. Ryggen värkte något fruktansvärt och tyvärr tog inte EDAn bort det.
Jag tittade på klockan, 1 timma hade gått, trots att det bara kändes som 5 minuter.
Andreas stod framför mig och kämpade på han med. I efterhand har jag fått höra att han baddat mitt huvud, min panna, med vatten.. Skäms så att jag inte minns det.
Under dom gångerna som personalen gick ut ur rummet, på min begäran, har han hållt stenkoll på ctg-kurvorna och larmat in personalen vaje gång hjärljuden har sjunkit.
Efter varje kontroll har jag skickat ut dom igen och Andreas larmat in dem igen. Sista gången gick dom adlrig ut, utan stod i dörröppningen. Tur var väll det för rätt var det var så damp hjärtljuden ner väldigt mycket och jag fick lägga mig i sängen.
Läkaren kollade hur mycket jag hade öppnat mig och såg huvudet. Hon skrek efter sugklocka, en tång, mera folk och en barnläkare.
Kan säga att jag fick lite panik och Andreas med. Han ställde sig brevid mig och höll mig i handen.
Han föröskte få mig att lugna ned mig och andas ordentligt. Min hjälte :)

In kom en massa folk och samlade sig i rummet.
Läkaren sa till mig att krysta och jag fattade nog inte riktigt det. "Va, ska jag krysta" ?
Vad nu, ska jag föda barn !?
Helt ovetande om hur man gör, försökte jag mig ändå på en krystning. Sen sa hon till mig att vänta.. jaha, det var ju lättare sagt än gjort, så jag krystade en gång till och på den tredje krystvärken drog Hon ut honom med en tång.
Ett litet skrik hördes och tårarna fylde ögonen. Vad var det här ? Mitt barn, vårt barn.. Vårt älskade barn.
Hon höll upp honom, vår lilla son, mot barnläkaren och frågade om han ville ha honom nu, men han sa bara att det inte behövdes, han såg jättefin ut.
Läkaren skulle lyfta upp honm på mitt bröst, men han kom inte längre än till naveln. Navelsträngen var lite för kort, så pappa fick ner och klippa på en gång.
Sen fick jag upp vår lilla son på bröstet och han vår såå fin.
Jag tittade på det här lilla knytet, som tittade tillbaka på mig.. Pappa satte sig brevid oss i sängen och beundrade sitt lilla mirakel, sitt livsverk.
En liten mössa kom på hans huvud och jag pussade honom..
Han letade upp bröstet och åt lite. Sen gav jag honom till pappa, som fick hålla sin lilla son för första gången.
Jag såg hur det lös av stolthet i hans ögon. Det värmde så i hjärtat, i hela kroppen.

Sen var det dags för resterande att komma ut. Vi fick se det som hade varit vår bebis "hem" i magen.

sen var det dags för vägning, mätning och kontroll.
Han låg där, så vacker, och kikade runt med sina vackra ögon och den där lilla tungan som stack ut ur munnen hela tiden. Han grät ingenting. Bara spanade runt och kollade på mamma och pappa.
Pappa var så betagen att han inte kunde släppa hans lilla hand :)

Så nu var han äntligen här.
Klockan 22:39, den 16 November 2008, kom han ut.
47 cm lång, 2630 gram och helt perfekt.

En dag vi aldrig kommer att glömma.
Dagen då vi blev stolta föräldrar till vår älskade Axel

Nu börjar man bli lite piggare igen.
Andreas har legat hemma med kräksjukan nu i 2 dagar och äntligen är det över.
Att inte få sova om nätterna är hopplöst. Förstör hela dagen sen. Man är trött och irriterad och retar sig på minsta småsak. Är bara så glad att jag sluppit allt kräkande och plågande. Ibland har man bara ren tur :)

Var hos BM idag.
Bebisen mår bra och följer kurvan precis som den ska.
Nu är 91,1% av graviditeten avklarad och nu längtar vi ännu mer efter vårt lilla knyte :)

Ställde iordning spjälsängen i vårt sovrum idag, vart jättefint.
Ska bli roligt att bädda och göra iordning sängen, men det väntar vi med tills bebisen är född.
Något som går i släkten, att man inte ska bädda spjälsängen innan bebisen har anlänt.

Börjar fundera lite på när vi ska hämta vår vackra barnvagn med.
Allting blir så mycket mer verkligt, när alla bebisgrejjerna kommit fram. Nu är det bara ite dryga 3 veckor kvar, men jag kan inte fatta det än. Snart är du här, vår älskade bebis.
Nu ska vi bara föröska få tag på en skötbädd som passar vårt skötbord. Inte det lättaste, då skötbädden behöver vara lite större än de flesta som tillverkas. Än har vi inte haft nån tur med att hitta nån, men vi ger inte upp =)

Ikväll åker vi till huseby julmarknad med. Som vi har längtat efter alla juleljus, alla underbara dofter och provsmaker :D
Ska se om vi inte kan hitta några goda glöggsorter att köpa med hem.
Synd bara att det inte har kommit nån snö än. Ingen snö som stannat kvar iaf.

Nu ska vi äta lite glass och gott innan det är dags att fara till julestämningen :)

Ja, så mycket för den lyckan. Trodde verkligen jag skulle slippa att bli sjuk.. Eller sjuk och sjuk. Har haft världens huvudvärk hela dagen.
Gick upp vid klockan 7, tittade på mitt favoritprogram och åt frukost.
Men när klockan närmade sig 9, hade jag så ont i huvudet att jag tog mig 2 alvedon och kröp ner i sängne igen.
Har legat i sängen fram till kvart över 12, men känner mig fortfarande hängig.
Bara hoppas att man inte sk abörja kräkas med, för det orkar jag verkligen inte.

Var inne på Ikeas hemsida idag och hittade lite saker vi vill beställa.
Alt blir ju så mycket trängre nu när vi har ställt in spjälsängen i sovrummet, så an får försöka uttnyttja alla små enkla knep och utrymmen man bara kan.
Vill beställa sänggaveln till malmsängen, så smidigt och så fint  :)

Igår var vi på Huseby julmarknad.. jättemysigt. sakande snön dock, men fick lite julstämning ändå !
Vi provsmakade massvis med ostar, senaper, honungar, korv, glögg och allt annat smått & gott som det bjöds på =)
När vi väl kom hem, vilket blidde rätt sent, så var Andreas så mätt efter alla korvarna och allt kött han hade provsmakat, så jag fick äta min kvällsmacka själv.
Kul var dt iaf och en massa julklappar han vi med att köpa. När vi räknade alla glögg och mustflaskor vi hade köpt visade det sig att det hade blivit hela 10 st (!!?). Men vi kom fram till att det går nog åt.
Vi ska ju fira vår första jul tillsmmans med vår lilla putt här hemma.
Vi har bjudit hem Andreas familj på juldagen och sen kommer min familj ner den 28onde. Så vi kommer att ha fullt upp med allt julbakande och all julmat. Men det ska bi jättekul.
Har redan börjat fundera på vart vi ska ställa julgranen :)

Jag måste in till stan nåndag och klippa mig med. Börjar bli riktigt långhårig igen.
Man vet ju aldrig när den lill* tittar ut så jag vill gärna hinna med det innan. Tänkte investera i en ny kajalpenna med när jag ändå håller på =)

Nej nu måste jag ordna lite här hemma. Ska iväg och kika på Kvarnabacken nåndag också. Vi tänkte ställa upp våra kaniner där nu under vintern, så de slipper stå ute och frysa :)
Tjingeling :D

Oj, nu har det gått 6 år. Hela 6 underbara år sedan jag och min älskade Andreas blev ett par.
Tiden går så fort.. Snart kommer vårt lilla - Kärleksbevis - , vår älskade lilla bebis.

Vår lägenhet är fortfarande inte klar än.. Har massvis med saker kvar att göra innan vi är redo för vår bebis.
Måste ju ställa iordning spjälsängen, hänga upp alla söta tavlor och alla andra småsaker som gör att ett rum blir komplett :)

90,4% av vår graviditet är färdig.
Nu återstår bara 27 dagar,  9,6% av längtan och förväntan :)

Här kommer jag att skriva lite om mig själv, mitt älskade sambo och vår bebis som fortfarande ligger i magen och väntar på att få komma ut :)

Om mig;
Sandra, 22 årig sörmlänning
som är utbildad till undersköterska och jobbar inom hemtjänsten i Rottne.
Bor tillsammans med sin älskade sambo Andreas, i en jättefin 3a i Rottne.
Går hemma på Hp och längtar efter sitt lilla kärleksknyte som förväntas komma första veckan i December.

Om min älskade sambo;
Andreas, 21 årig smålänning
som är utbildad grovsnickare och jobbar inom Ncc där han slår på sin hammare dagarna i ända.
Han är bäst på det mesta och sköter om Sandra på bästa tänkbara sätt.
Han skämmer gära bort henne och ger henne fina komplimanger dagarna i ända :)
Precis som Sandra, så längtar han efter det lilla knytet som ska förgylla deras vardag.

Om Vår lilla Bebis;
Om dig vet vi inte så mycket.
Vi vet inte hur många fingrar du har, vi vet inte heller hur många tår som sitter på dina små söta fötter.
Hårfärgen är ännu okänd, men ögonfärgen förväntas bli blå.
Vi vet att du är den vackraste bebisen i världen och vi vet at du kommer att göra oss till de lyckligaste och stoltaste föräldrarna någonsin
Längtan efter dig är oändlig.
Du har varit älskad från första stund vi fick höra om dig
                                            

  Det här handlar om oss, Min familj, när 2 blir till 3 :)